Kroppen gör ingen skillnad på föreställda faror och verkliga faror, därför blir de fysiska reaktionerna ett faktum oavsett. När vi oroar oss samverkar våra tankar, erfarenheter, minnen, fantasier, känslor, kroppen och våra beteenden på olika sätt som tillsammans kan placera oss i en obehaglig spiral. 

Man kan uppleva oro, utan att ha fysisk ångest. Oron är tankemässiga delen i ångesten. Idag har ordet ångest också blivit ett ord som många använder utan att man för den delen har upplevt en fysisk reaktion. Stress, nervositet, oro och ångest kommer från grundkänslan rädsla. Stressreaktioner kan utlösa oro och ångest och vice versa. Nervositet är en mental och fysisk anspänning som är kopplat till något man ska prestera och osäkerheten på om man ska klara av det behöver inte leda till ångest. Rädsla känner vi när vi utsätts för någon form av hot. Reaktionen inom oss består av tankar, känslor, och kroppsliga förnimmelser. Hotet kan vara ett faktiskt yttre hot men också något som vi upplever mentalt (tex om vi befarar att föräldrarna ska skilja sig, eller att du får elaka kränkande kommentarer i sociala medier riktat till dig, eller att du känner dig utanför i en grupp). Ibland kan vi också inbilla oss hot. Vi befarar och tror att något är på ett visst sätt, men det visade sig vara på ett helt annat sätt och att det vi oroat oss för var helt obefogat. Som nämnts gör inte kroppen någon skillnad på ett verkligt hot eller ett inbillat hot, så blir reaktionen densamma.

Oro är naturligt

Det är vanligt att känna oro emellanåt. Ibland vet vi inte varför vi oroar oss. När oron blir stark övergår den till rädsla som kan ge ångest. Vi kan tex känna oss oroliga för ett prov eller när någon nära har hamnat på sjukhuset. Vi kan oroa oss för ekonomin under en längre tid och uppleva rädsla för att inte kunna bo kvar. För att klara svårigheter och vara förberedd har det också varit bra med en del orostankar. Hade människan inte oroat sig hade vi en gång i tiden kanske inte bemödat oss med att samla mat inför vintern, eller aktat oss för farliga djur. Dessa mönster finns i oss, reaktionerna är desamma trots att vi oroar oss för andra saker idag och inte har samma hotbilder.

Varför oroar vi oss?

När vi är osäkra, inte förstår något eller upplever att vi tappat kontrollen över något kan vi bli oroliga. Det kan handla om saker som ligger oss varmt om hjärtat till exempel sociala relationer och familj, trygghet, ekonomi och prestationer, respekt och hälsa. Om något av det vi värderar högt är i gungning kan vi känna oro.

Hur vi tolkar vår tillvaro och vår inställning till händelser påverkar frekvensen och mängden upplevd oro. Personer som är mer ängsliga av sig kan känna oro över små osäkerhetsfaktorer och uppmärksamma just hoten och farorna mer än det som fungerar och går bra. Det kan också vara inlärt beteende av föräldrar som lärt dig att skanna av faror var du än kommer, varit överbeskyddande och mer påpekat risker än trygghet under din uppväxt. Hjärnan är formbar och det går att lära in nya bättre beteenden som gynnar dig och ökar ditt välmående. 

En låg självkänsla kan också vara en anledning till oro. Sårbarheten för oro och ångest ökar. Vi kan tolka omgivningen och reaktioner eller uttalanden från andra som negativa även när de är neutrala.

En person som tenderar att fokusera sina tankar på det värsta som kan hända istället för att realitetstesta och fokusera på det mest troliga utfallet, kan lättare känna sig ängslig. Om vi befarar att en katastrof ska hända eller har gått i ett fäkta/fly tillstånd under längre tid med en onödigt alarmerande beredskap i kroppen, kan den fysiska reaktionen av rädslan bli ångest. Kroppen svarar på känslan.

Ångest och ångestsymptom

Liksom stress kommer ångest från våra grundkänslor och hjälper oss att överleva. Ångest kan förklaras som kroppsliga reaktioner på ”skräck och fruktan”. Symptomen kan upplevas ospecifika och obehagliga. Alla kan uppleva ångest, och på olika sätt. Den kan variera i intensitet och kan för någon kännas som ängslan och för en annan som fullständig panik. Man behöver inte heller uppleva alla nedan listade symptom samtidigt för att kalla det ångest. När ångesten slår till och kroppen gör sig redo för att sätta dig i säkerhet från faktisk eller föreställd fara kan du uppleva symtom kopplade till kroppen, det psykologiska och till beteenden.

Exempel på fysiska symptom

• Darrningar/stickningar
• Diarré
• Domningar
• Hjärtklappning och snabb puls
• Illamående
• Kryp i kroppen
• Ont i magen
• Spänd i muskler (särskilt axlar, skuldror och rygg)
• Stark ”inre spänning”
• Svag i musklerna
• Svettningar eller frossa
• Svimningskänslor
• Svindel eller tunnelseende
• Torr i mun, svårighet att svälja
• Yrsel

Exempel på mentala och beteendemässiga symptom

• Tomhet
• Intensiv rädsla, fruktan eller skräck
• Undviker det som tidigare utlöst känslan av ångest eller panik. Platser och/eller situationer.
• Tvångshandlingar.

Eftersom vi är i ”fight, flight or freeze” tillståndet så betyder det just att vi kan bli arga (fight), vi kan vilja fly och därmed undvika situationer som tidigare väckt ångesten, eller så blir vi mer likt förstenande och mer avstängda.

När vi inte får utlopp för den kroppsliga reaktionen och kroppen inte behöver agera fysiskt – det vill säga vi behöver inte fly snabbt eller stanna och ”fäkta” mot vad som kroppen uppfattat som fara kan de fysiska reaktionerna kännas obehagliga och väcka ännu mer rädsla som i sin tur kan driva på ångesten. Det blir som en ond spiral. Lika gäller om man får ångestpåslag av oro så kan oro också födas för att få ångest igen. Denna spiral kan brytas och är ofarlig (för en i övrigt frisk person utan medicinering och svagt hjärta). Vi behöver ej ha en diagnos för att uppleva ångest, men vi kan ha en diagnos och samtidigt uppleva stark ångest (tex vid depression, utmattning, ätstörning).

Ångestkurvan

När ångesten kommer stegras den successivt. Det är skrämmande och vi kan undra om det kommer fortsätta i det oändliga. För att undvika det flyr vi från det som startade ångesten vilket då dämpar obehaget och ångesten kan avta tidigare. Hade vi istället stannat kvar trots obehag hade vi märkt att efter en viss nivå minskar ångesten och avtar av sig självt. Gör vi det upprepade gånger förändrar vi den tidigare inlärda faran till att det trots allt inte är farligt, det händer inget. Till exempel om vi upplever mer än nervositet och mer av en rädsla för att prata inför en större grupp människor, om vi gör då och då, kanske för en mindre grupp först några gånger, som senare blir en lite större grupp och längre fram ännu större grupp så blir vi inte bara vana vid att prata inför grupper, vi lär oss också att det inte är farligt och utvecklar nya förmågor. Rädslan och ångesten blir kortvarigare och obehaget mindre för varje gång. Hoppar vi däremot över det för att vi tycker det är obehagligt och för att undvika ångest, finns rädslan och möjligheten till ångest kvar nästa gång vi behöver prata inför en grupp människor och vi kommer inte ur vår begränsning.

Detta kan förklaras med bilden nedan. Det bilden visar är obehaget i förhållande till tiden. Den mindre och kortare kurvan illustrerar vad som händer om du flyr från det som ger dig ångest. Den avtar tidigare. 

Den större kurvan illustrerar att ångesten ökar till en viss punkt för att sedan avta när du stannar kvar i situationen. Katastrof-linjen visar vad vi tror ska hända, det vill säga vi tror att katastrof uppstår om ångesten fortsätter.

Panikångestattack

Om ångesten kommer plötsligt eller ökar och når en ”peak” kan man uppleva en panikattack. Den kan komma utan någon synbar orsak eller utlösas av en skrämmande situation. Den kan definieras som ”en avgränsad episod av intensiv rädsla eller obehag, där minst fyra av följande symtom utvecklas hastigt och når sin kulmen inom tio minuter”:

• Bultande hjärta och hastig puls
• Svettning
• Darrning el skakning
• Känsla av att tappa andan
• Kvävningskänsla
• Smärta eller obehag i bröstet
• Illamående eller obehag i magen
• Svindel, ostadighetskänslor eller overklighetskänslor
• Rädsla att mista kontrollen, bli tokig eller rädsla för att dö
• Dödsskräck
• Domningar el stickningar
• Frossa eller värmevallningar

Om man har panikångest kan man ligga i soffan och uppleva sig förlamad av ångesten och ändå inte veta vad som utlöst kroppens reaktion. Har man inte upplevt en panikattack tidigare kan man uppleva att man håller på att dö av en hjärtattack trots att panikattacken är ofarlig. Om det finns erfarenhet av tidigare panikattacker kan rädslan för obehaget i sig vara jobbigt. Kanske vet man vad som tidigare fungerat bättre eller sämre under en panikattack, då är det bra att tala om för någon i sin närhet vad man vill att de gör för att hjälpa.

Ångesten och hjärnan

Människans hjärna är specialutvecklad för att vara förberedd på det värsta. Processen i hjärnan när vi får ångest kan på ett kortare sätt beskrivas så här:

Våra sinnen (syn, hörsel, lukt, smak, känsla) skickar signaler till den delen i hjärnan som kan liknas vid en kopplingscentral eller telefonväxel – Talamus. ”Växeln” skickar sen vidare meddelandet till den delen i hjärnan som står för minne och lokalsinne – Hippocampus. Har du tex upplevt en obehaglig situation förut så ligger det lagrat i din ”minnesbank” och Hippocampus jämför då den nya informationen med en tidigare upplevelse och slår antingen larm eller skickar ut budskap om att det inte är något farligt. Informationen sätts in i ett större sammanhang. Den gjorda analysen skickas sen till vår ”alarmcentral” Amygdala som kontrollerar våra känslomässiga reaktioner och fattar beslut om en snabb reaktion ska ske. Hela denna beskrivna process går sin gilla gång men är det fara har vi inte den tiden, vi kanske måste reagera blixtsnabbt och därför skickar den första kopplingscentralen, Talamus, obearbetad information via en genväg direkt till alarmcentralen, Amygdala. Direkt skickas ett meddelande till Hypofysen, en körtel i hjärnan som aktiverar en del av hormonsystemet. Ett trettiotal hormoner skickas ut i blodet, däribland adrenalin som är extra viktigt eftersom den aktiverar en rad reaktioner i kroppen. De reaktioner som hormonerna startar kallas också för fäkta/fly reaktionen som också beskrivs under stressens biologi.

Ibland är fäkta – och fly reaktionen ett falskt alarm. Ögonblicket av panik beror alltså på att nervsignalerna tar en genväg till alarmcentralen, Amygdala, innan budskapet har hunnit bearbetats på högre nivå i hjärnan. För att vara på den säkra sidan aktiveras alltså fäkta- och fly reaktionen automatiskt innan vi ens vet om situationen var faktisk eller inte. När Amygdala väl har fått veta om det inte var en fara så skickar den information tillbaka till kopplingscentralen Talamus och den fysiska reaktionen kan avbrytas. För att återställa kroppen och återgå till balans kan någon person behöva några timmar och en annan person några dagar.

Bakomliggande faktorer och riskfaktorer

Både arv och miljö påverkar risken för att utveckla ångest. Det är vanligare att barn till föräldrar med ångest också utvecklar ångest än att barn till föräldrar utan de problemen får ångest. Barn till kontrollerande och överbeskyddande föräldrar utvecklar lättare ångest och den upprätthålls lättare. Tron på vår egen förmåga behöver få utvecklas vilket den får utrymme att göra om vi både naturligt får möta utmaningar och ges möjlighet att försöka lösa dem. Om föräldrar tolkar utmaningar i livet som överdrivna katastrofer och skapar undvikande beteenden finns det risk att barnen tror på tolkningen och tolkningsförmågan ”lärs in och tränas in”. De undvikande beteendena kan omedvetet tas efter. Utvecklingen av tron på sin egen förmåga kan hämmas om föräldrar är överbeskyddande. 

Inlärd rädsla för olika saker kan alltså överföras till barn (och barnbarn).

Vi lär oss vad som gör våra föräldrar rädda och vi blir själva rädda för saker som vi har haft negativa erfarenheter av, dvs man kan utveckla en rädsla och ångest från en svår och jobbig upplevelse. Hjärnan gör då en koppling mellan situationen och känslan av smärta och panik och lägger in den i minnet. 

Om man som förälder går med ångest och vill hjälpa sitt barn som också lider av ångest, så kan det vara bra att söka hjälp för egen del som vuxen.

Andra riskfaktorer för att utveckla ångest

• Temperament – det finns en tydlig koppling mellan att man tidigt i livet är extremt blyg och rädd för nya och okända miljöer och personer, och att senare i livet uppleva ångest.
• Påfrestande händelser i livet som kriser i form av dödsfall, skilsmässa, konflikter, mobbing och så vidare är också riskfaktorer för att utveckla ångest. Alla utvecklar inte ångest för att man upplevt en kris, det beror på hur man tolkade situationen, hur man är som person, sitt temperament, vilken typ av hjälp och stöd man får efter händelsen om man behövde hjälp och stöd. 
• Låg självkänsla är också en riskfaktor för att utveckla ångest. Sårbarheten ökar för oro och ångest när man har låg självkänsla. Man tolkar omgivningen och andras reaktioner eller uttalanden som negativa trots att det inte finns någon särskild laddning i dem och de är neutrala. Med svag självkänsla kan funderingar över vad andra tycker och tänker om oss öka och oro gror. En ihållande rädsla för att inte duga kan till exempel leda till ångest.

Frekventa upplevelser av ångest

Lider man av en fobi (en orimlig och obefogad rädsla över något som göra att man undviker till exempel en situation eller plats), känner sig begränsad i sin vardag av ångesten och/eller har regelbundna ångestattacker bör man söka hjälp. Vill du ha tips och stöd är du välkommen att kontakta We & Sports på 063-6631110.